Årsresumé
Jag gör som resten av bloggvärlden och gör en årsresumé.
Året började med att jag och Sharon började träna för Monica. Det är även hon jag tränar för nu. Hon passar mig och Sharon väldigt bra. Hon ser direkt om där är något som inte ser ut som det brukar. Hon är extremt petig och noggran, hon berömmer rejält när man gör något rätt. Jag har aldrig gjort övningar två träningar. Hon kommer alltid på nya övningar som passar exakt det problemet.
Den 15 Januari var det mönstring för Talang Skåne. Jag och Sharon var med och testade komma med, vilket vi tyvär inte gjorde men jag kan förstå nu i efterhand varför vi inte gjorde det. Jag har hört att en del hästar som var med i Taland Skåne har blivit sålda eller skadade.
I Februari gjorde vi årets första start. Sharon var mer vild än tam och exploderade i varje ökning. Hon sparkade och bockade och tyckte att livet var väldigt roligt. Det var även våran första regionala tävling tillsammans. Vi red en LB:1 fär vi fick 62% och en LA:1 där vi fick 60%.
Bara en vecka efter denna tävling åkte vi till Thailand. Jag ställde av Sharon och lät henne vila i 3 veckor. Det var en välbehövlig vila för Sharon, hon kändes allmänt trött i huvudet.
När vi kom hem i Mars väntade en igångsättning av Sharon. Hon var så jädra pigg mn gud vad fin hon var! Hon var riktigt mjuk och fin den första veckan men sen började allt gå neråt igen. Och jag förstod inte varför.
I April startade vi en lokal tävling på hemmaplan. I Klippan. Det var våran sista LB start tillsammans. Vi fick 60% i LB:1 och 59% i LA:1. Helgen efter startade vi en Pay & Ride där vi debuterade LA:2. Vi lyckades få 66% i LA:1 och 59% i LA:2.
Lite efter dessa starterna kom en sadelutprovare ut till stallet. Vi bad henne kolla på båda Sharons sadlar. Det visade sig att dressyrsadeln tryckte fel. Där förstod vi varför hon inte gick bra längre. Hon provade ut en ny dressyrsadel till Sharon och den köpte vi. Den sadeln passar både mig och Sharon perfekt.
I slutet av April började jag titta runt lite på storhästar. Den första vi kollade på var efter Briar och var en två-årig fuxvalack. Han var väldigt trevlig i hanteringen men han rörde sig inget vidare. Han hade också två lösa benbitar.
Vi kollade vidare och hittade två valacker till. Den ena var 3 år och den andra var 4 år. När vi kom dit visade sig att 4-åringen hade en lös benbit. 3 åringen var mörkbrun och var efter Black Coffee. Den ömmade lite och behövde skor, så de skulle höra av sig när den hade fått skor.
Jag kollade vidare och hittade ett mörkbrunt sto och en fuxvalack. Båda var 2 år. Stoet var efter Zuidenwind och valacken var efter Blue Hors Lodestar. Vet ni nu vem jag pratar om? Det är så klart Lorrie!
När vi kom fram till stället där Lorrie bodde stod där en väldigt fin häst med spetsade öron i en mega box! Jag gick fram till honom och började klappa han. Direkt när jag såg hans fina huvud så visste jag att han var min! Jag trodde dock aldrig att jag skulle få honom eftersom priset var ngt över gränsen vi hade satt.
Tyvär hade inte ägaren tillgång att släppa de så vi kunde se hur do, rörde sig. En vecka senare åkte vi till ett ridhus där ägaren hade kört dit hästarna. Vi gick och släppte dom i ridhuset direkt. Jag var helt kär i Lorrie. Han rörde sig bra men ville dock bara stå och spegla sig <3
Jag fortsatte att leta efter en häst som var lite mer i vår prisklass. Jag hittade dock ingen eftersom jag helt hade bestämt mig för att jag skulle ha Lorrie. Jag sa till och med till mamma att får jag inte Lorrie ska jag rida ponny livet ut haha!
Den 18 Maj konfirmerade jag mig. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv!
Efteråt fick jag massa fina presenter! Pengar, smycken och en systemkamera. När jag hade öppnat presenterna sa mamma att jag hade en till. Jag bara WTF?! Så berättade hon att hon hade köpt Lorrie. Jag trodde inte mina öron.
Den 23 Maj körde jag och Jeanette till Huntly och besiktigade Lorrie. Vi var där i god tid. Vi fick vänta i ca en halv timme tils Lorrie kom men det var den längsta halvtimmen i hela mitt liv! Gud vad nervös jag var! Alla tankar snurrade i mitt huvud. Jag vågade knappt tro att han skulle gå igenom besiktningen för då skulle jag bara bli besviken ifall han inte gjorde det.
När Lorrie väl kom lastade dom av han. Jag fick klappa honom lite och sen började besiktiningen.
Både jag och ägaren var så sjukt nervösa.
Men tillslut gick han igenom. Han hade inga anmärkningar alls.
Fredagen var den bästa dagen i mitt liv. Vi åkte till hans ägare och skrev på papperna. Lorrie var min! Jag var så glad så jag hade kunnat spricka!
Tyvär fick jag inte hem honom direkt, han skulle gå på bete hela sommaren.
I juni startade jag och Sharon våran första tävling efter sadelbytet. Det var även första gången hon statade två tävlingar på en helg. Vi skulle nu försöka kvala in oss till Ponnyderbyt som gick i Juli.
Första starten gjorde vi i Trolleholm. Vi red bara en enkel LA:1. Själv tyckte jag inte att det kändes något vidare bra, hon var lite stretig men dock mycket bättre än vad hon var innan vi bytte sadel. När jag fick protokollet blev jag jävlar i det chockad. 66,7% och vi hade ett kval till Ponnyderbyt!
Andra starten var på Åsbo ponnyklubb. Sharon kändes jättefin på framridningen och för en gångs skull höll det sig på banan. De önda missarna vi hade var i ena skänkelvikningen och i ryggningen. Jag hoppades på det bästa och resultatet blev 65.4%. Nu var vi klara till Derbyt. Vi anmälde men hamnade som reserver.
Vi kom med till Derbyt! Jag fick reda på det 1 vecka innan det var så jag fick plugga program satan i det. Första dagen gick i LA:1, andra dagen i Lagtävlan för ponnyallsvenskan, finalen gick i LA:4 och konsulationen gick i LA:1.
Första dagen kändes hon ok. Vi fick en del missar. Hon taktade i ena travökningen, saktade inte av till trav efter den förvända galoppen, hon gjorde ett byte istället haha! Vi lyckades få 65% och hamnade på 10:de plats av 40 st.
Andra dagen kändes hon bättre, men även här var en del missar. Det var ett program hon aldrig hade gått innan och jag förväntade mig inte att hon skulle gå så bra. Men vi lyckades få 65% trots missarna och hamnade på 20:ne plats.
Fail...
Jag räknade inte med final eftersom jag inte placerade mig förgående dag. Men när startlistorna kom upp stod jag inte med på konsulationen. Jag vågade knappt tro att jag skulle rida finalen. Ett program jag bara ridit en gång i livet. Dessutom på en ponny som aldrig hade tävlat på långt spår innan. Men jodå jag stod med så nästa dag kan ni tro att jag var nervör. Gud, jag var livrädd att jag skulle rida fel och klanta till den regält. Men hon gick som en ängel. Hon har aldrig gjort ett bättre program förr. Travökningarna var magiska. När jag gick ut från banan fick jag procenten 64, 66,66 vilket slutade på 65%.
Och sist blev vi inte. Vi blev delad 6:a med Extrem som har gått internationellt...
Jag åkte till Derbyt med en önskan att hon skulle få över 60% i LA:1. Hade inga förväntningar alls. Och så blev det så bra! Alla var stolta över Sharon. Hon var nog lite stolt själv också, Hon visste inte att man kunde få så mycket beröm samtidigt.
Helgen efter Derbyt debuterade vi LA:P1. Hon var något spänd och ville inte gå ut på ena långsidan. Trots det fick vi ihop 59%
Efter denna tävlinge fick hon vila i 1 vecka. Jag åkte på semster och Sharon gick och tryckte i sig gräs. När jag kom hem var hon smällfet och mörkbrun hehe...
Jag började sätta igång henne, Lorrie var vi och hälsade på 3 gånger i veckan på betet. Han hade det superbra!
I September var det dags för klubbmästerskap. Jag red 2 LA:1:or. Eftersom jag inte mötte någon skulle jag ha över 58% för att bli klubbmästare. Det klarade hon galant med 64% och 62%. Vi blev klubbmästare för 3:de året på rad.
Vi fortsatte och träna på.
I Oktober blev vår hund sjuk och vi fick tyvär avliva honom.
Jag och Sharon fortsatte att träna på och i November debuterade vi FEI på en Pay & Ride. Det gick både bra och dåligt. Marken var frusen så det gick inte att rida fram. Första programmet slog sig Sharon fri i ökningarna, öppnorna var inte riktit som dom brukar och hon lyssnade inte på mina hjälper.
Andra programmet gick dock bättre. Hon var mer samlad och vi fick tom 8:or på alla skolor. Reslutatet för denna klassen blev 62% exakt.
Vi hade även börjat longera Lorrie. Han var busig och ville inte alls det vi ville. Jeanette longerade honom för han drog iväg med mig. Men det gick bara bättre och bättre.
Den 16 November startade vi våran sista tävling för detta året. Där var en röd duk vid domaren som Sharon tyckte var jätteläskig. Hon kastade sig så fort hon gick där förbi. Vid vissa tillfällen reste hon sig också.
I December började vi vänja Lorrie vid sadel. Han var väldigt duktig, han brydde sig inte alls om sadeln. Jag hängde på honom och satte upp. Han brydde sig inte alls. Men han tyckte det var lite läskigt när han såg att jag satt där uppe men han gjorde ingenting.
För någon vecka sedan skrittade jag på honom och idag både skrittade och travade jag själv på honom.
Detta året började inte så bra men slutade jättebra! Jag hoppas att 2013 kan bli lika bra, om inte bättre!
Kommentarer
Trackback
