För ett år sedan började jag vara i ett privatsstall hos en tjej som hette Lina. Där skulle jag få rida olika hästar. 

Hon hjälpte en annan familj att sälja deras hästar och ponnyer. Dom hästarna hon tog hem fick jag stå för, de var mitt ansvar. Jag red och utbilda och såklart pyssla om dom. 

 

När jag kom dit stod där ett 8 årigt fux sto som jag skulle få rida. Hennes ägare va nästan aldrig i stallet det var därför jag fick ta henne. De blev som min egna häst. Jag fick göra vad jag ville med henne. Det var en envis dam, hon behövde en bestämd ryttare, gjorde man inte rätt från början så va de bara att lägga av och prova nästa dag.

 

Hon gjorde stora framsteg med tiden vi lärde känna varandra. Jag red och red och red, vi började bli ETT, hon fattade vad jag ville och började sammarbeta i stället för att bara bråka. 

 

Börjar ni nu fatta vem de är? :) Samantha såklart. Världens goaste men envisaste häst. Hon var verkligen speciell men jag gillade henne. Det hon hade tror jag ingen annan har haft. Innan hon åkte hade vi lärt känna varandra bra och jag va stolt över vad jag hade gjort med henne. Hon blev finare och finare. Gick bättre för varje gång jag red henne. Detta var det mest intressanta och roliga "arbetet" jag har haft. Intressant att se hur hon utvecklades. Hon blev mycket gladare och piggare för att hon fick röra på sig. Jag fäste mig vid första ögonkastet.