Tävlingen idag gick rent åt helvete. Framridningen till första klassen gick super bra. Jag hade musik i öronen och ponnyn var underbar.
Sedan gick jag in på banan och det blev pannkaka av allt ihop. På bordet där domaren la en röd duk och den tyckte ju Sharon var jätte läskig. Jag försöker att rida där förbi så lite jag kan eftersom ju mer jag rider där förbi desto läskigare tycker hon att det är.

Men iaf. Jag började rida programmet. Vid uppridningen var hon väldigt spänd. Sedan mellantraven gick inte alls. Hon stod emot för hon var så spänd. Hon var spänd genom hela programmet. Varje gång jag red förbi domaren kastade hon sig. Antingen bockade hon iväg eller så reste hon sig så det gällde att jag höll i mig... Jag tänkte: snart blåser domaren.

Till nästa klass var jag mer bestämd att hon skulle gå förbi det.
Samma här, skitfin på framridningen, till och med öppnorna satt bra. Men så går vi in på banan och hon blir superspänd. Hon kastade sig och skyggade redan på långsidan denna gången. Hon reste sig högt 1 gång denna rundan, hon hotade att resa sig ett tiotal gånger.

Nej fy, denna tävlingen kan vi bara glömma. Men jag lever med känslan jag hade på framridningen. Sharon var iaf inte den ända som var rädd för duken.

Lite senare ikväll kommer lite bilder från idag (: