När jag läste hennes annons så stod de att hon va en nervös häst men som kommer öppna sig mer när man ger henne den tiden hon behöver. Jag sa till mamma att hon vill jag ha och jag ska ha! Efter många om och men maila vi henne om fler bilder, jag vänta och vänta och va så sjukt spänd över att få se mer utav henne. Bilderna på när hon rörde sig såg hon så försiktig ut vilket stämde med annonsen, men jag tvekade inte för de!

Mamma ringde henne, fråga lite mer och hon berätta allt mellan himel och jord. Dom bestämde en dag vi skulle komma och kolla och hämta. 6 Januari.. jag längtade och längtade i en hel vecka. 

 

Äntligen, jag blev väckt tidigt, kollade ut där ute, såg bilen med den stooora stora transporten på, gjorde v' mig lite snabbt, sprang ut.. lastade in kaninerna vi skulle lämna av i Falkenberg. La in lädergrimman hon skulle ha på sig, ett grimskaft så vi kunde lasta henne och benskydd som hon skulle ha på sig och ett fleecetäcke. *känslan*

 

Hoppade in i bilen, den började rulla mot KALV. Efter 1 timme va vi i Falkenberg, vi gick in på mc och åt frukost, hihi.. sen kom köparen till kaninerna, tog ut dom från transporten och då prata vi lite! Vilket inte va så roligt eftersom jag längta jätte mycket efter att få se Chakira, till sist så kunde vi köra i gen. 

 

De va ca 1 timme kvar, körde förbi Ullared och sen en liten skogsväg rätt långt. Vi körde in på deras gård. Maria (gamla ägaren) kom ut, vi gick ut i deras hage och skulle ta in henne. Men de ville inte Chakira.. Mamma fick försöka dra med henne medans Maria stod där bak och putta lite. Men hon skulle inte gå. Lockade med lite morötter lite bättre men ändå tveksam ;) till sist så gick de.

Tog in henne i deras stall, borsta henne och mös. Redan där va jag kär. Hon va lite naffsig och ville gärna bitas, men självklart alla unghästar gör väl de? Maria tog henne i gen, vi gick till deras ridbana.. så släpptes hon. De va rätt fröset så vi tog de försikigt. Vi såg lite på hur hon rörde sig, hon va väldigt försiktig men jag visste att med tiden kommer hon utvecklas och våga mer. Hon kom fram och hälsa på oss, naffsa lite och kollade in vilka vi va, hihi. Åh, jag va så glad. Det ända jag gjorde va väl att skratta. :D

 

Vi tog in henne i stallet i gen, jag tog på henne benskydd.. inga problem alls, grimman byta vi heller inga problem. Sen stod hon i boxen en sista gång, fick lite mat innan vi skulle fara hemåt. Vi gick in och mamma skrev på pappret vi fick se hennes pappa på bild (han är inte godkänd hingst, men dom visste vem han var och berätta lite) Han var fux, jätte fin, inte den grova typen av häst, han hette Boy M. 

Hennes mamma va svart (Chanelle). Chakira hamna i mitten, hon blev varken fux eller svart, hon blev brun :) rätt gulligt. Vi gick ut i gen, fyllde hö i ett hönät, och sen lasta vi hästen. Maria sa hejdå till henne. Vi sa hejdå till Maria och tacka osv. Vi rullade ut från gården och hade 2 timmar framför oss. 

 

På kvällen någon gång anlände vi till Kvidinge och i stallet där hon skulle stå. Hon va inte lätt att lasta ut.. (de va läskigt att backa) men de funka efter ett tag. Vi tog in henne i boxen, tog av allt och lät henne få äta lite hö. Prata lite med Lina och dom andra som stod i stallet, sen körde vi hem.

 

Vaknade med ett leende på läpparna, första dagen som ägare på en häst. :D 

Åt frukost sen stack jag och mamma ner till stallet. Fixade allt som ska fixas, kändes rätt konstigt.. det skulle jag hädanefter göra VARJE dag. Tog in Chakira, och mamma fota oss lite. Sen rykta jag henne och släppte ut i gen. 

 

Här efter har de gått både bra och dåligt. Ett tag sprang hon i från oss i hagen och ville inte komma in alls. I bland kom hon fram till en och ville komma in. I bland va hon jätte sur och i bland va hon jätte glad, i bland ville hon inte sammarbeta utan körde sitt egna, men i bland så va hon jätte duktig och gjorde precis vad man bad henne om. Hon va väldigt speciell, de va nog de som gjorde att jag gillade henne. 

 

Mycket, mycket jobb.. men jag gav mig inte. Till sist ger de resultat. 

 

Vi började inridningen. Hon hade tidigare haft sadel på sig så hon va van vid den. Vi började smått hänga på henne, hon gjorde ingenting, utan stod snällt precis som om ingenting förändrades. Så de va bara att fortsätta. 

Vi longera henne med sadel på, hon brydde sig inte alls. Jag fortsatte att hänga på henne. Jag satte mig på henne.. lite läskigt tyckte hon de va, men slappna av rätt snabbt faktiskt. Jag hoppade av henne försiktigt i gen.

Jag började smått sitta på henne medans hon gick typ 2 steg. Självklart tyckte hon de va riktigt äckligt med någon konstig sak där uppe, men de gick förväntansfullt bra. Vi bara fortsatte och allt gick jätte bra. Vi kunde börja trava några få steg efter ett tag utan minsta lilla problem, hon gjorde som jag sa och va snäll. Vi började rida ut med Lina som sällskap, väldigt bråkig men de funkade. Bara jag vissade att jag inte va rädd. 

Mer och mer hitta vi varandra. Sen fick hon vila ett tag i från ridningen.

 

Vi kom i gång efter några veckor igen, när hon va tillbaka som innan så red vi ut ännu en gång, gick bättre och vi galopperade för första gången. Haha, glömmer aldrig den känslan, så gullig hon va och så mycket som hon kämpa för att komma upp för en liten liten backe. Vi fick mycket tips utav hästkunniga personer. Allt rullade på.

 

En dag så skulle vi åka upp i skogen, vi skulle lasta henne för första gången själva. In va inga som helst problem. Ut va lite svårare, men hon kom ut tillsist. Hon skötte sig super duper bra i ny miljö och verkade super nöjd över sig själv. Vi åkte i väg lite oftare och hon blev mer självsäker och lita mer på mig. Lastningen gick super bra också. Vi bestämde oss för att åka upp till skogen där de fanns småhinder som var bra att börja med. Ca 30 cm höga? Trodde de skulle gå skitdåligt verkligen. Vi red i genom Niklas Arvidssons gård, över typ e bro, förbi hingstar, och förbi massa andra hästar, någon som måla och någon som red. Chakira va stencool och bara fortsatte. Vi kom upp i skolgen, trava fram och vi gick först. Vi började närma oss hinderna så Lina och Z gick före då. Dom började galoppera och Chakira kom efter. De små pinnarna som hinder flög C över som ingenting. Hon tyckte de va super kul. Öronen spettsade och full fart framåt. Jätte taggad och slog med huvudet och hade sig. Haha, söte! Jag va sjukt stolt över henne, gav en massa massa beröm. 

 

Men så blev de bråk i stallet, vi letade boxplats, hittade en som va jätte nära de gamla (rid avstånd) Åkte och titta på de, och bestämde en dag vi skulle flytta in där.

När vi flyttat in där så va hon jätte stirrig, som hon va då när vi precis hade köpt henne. 

 

Men jag fortsatte som vanligt! Började träna löst och Natrual horsemanchip (NH) med henne för att förstärka våra band och för att vi skulle kunna lita på varandra mer. De gjorde verkligen skillnad.. Hon lärde sig en ny sak på typ 10 sekunder. Hon fattade direkt vad jag menade. När hon lärde sig buga fattade jag direkt att nuu, nu litar hon på mig till 110%, hon ska liksom lita på mig för att jag ber henne gå ner på "knä" med huvudet mellan frambenen. Utan tvekan följde hon med och gjorde vad jag visa. Jag var så sjukt glad att jag började gråta. 

 

Det blev också en del bråk mellan oss, men de va bara att fortsätta kämpa. Man kan inte ge upp!
Vi red på ridbanan 3 dagar i veckan, vilket blev tråkigt för oss båda. Bestämde mig för att rida ut en dag. Men nu fick de ju bli själv eftersom där inte var någon annan ridbar häst i stallet innan.

De gick faktiskt riktigt riktigt bra, Hon brydde sin inte alls även fast hon va själv. Så jag började rida ut varje gång jag skulle rida henne. Med sällskap av Frida på cykel. Vi fick rida över en stor väg där de kommer jätte jätte många bilar. Men hon stod sååå snällt och halv sov, de kom feta lastbilar i 100 km/h, massa massa bilar. Hon väntade och rörde inte sig en mm. När vi kom över så blev hon en annan häst. Jätte taggad och ville bara springa springa springa. Så jag red henne lite runt i grustaget runt grushögarna och hon lugnade snabbt ner sig. 

Nu rider vi ut 3 dagar i veckan utan sällskap utav häst. I stället tar vi med Frida på cykel vilket funkar lika bra :D

 

Nu rullar allt bara på, jag får hjälp utav Frida, hon rider henne 1-2 dagar i veckan. Brukar oftast bli att jag rider 2 gånger och hon 1. Dom trivs super bra tillsammans och C sköter sig jätte bra. Frida hittar mer och mer knappar på henne, Frida har börjat jobba henne och utan minsta tvekan gör C som hon ber henne om. De är jätte roligt att se, och att de går så bra. För C är verkligen en jätte svår häst att rida på rätt sätt. De tog mig tid att hitta alla knappar rätt.. jag har fortfarande inte hittat allt, och jag har ägt henne i lite mer än 9 månader. Hon testar allt folk som rider mer avancerat. Hon är svår att hitta rätt rytmen på. Även fast hon är svår så är hon jätte duktig! Hon hade aldrig fått för sig att göra någon illa. Hon är faktiskt en bra förstahäst! Låter kanske konstigt.. MEN, även fast hon är ung kan hon vara super snäll! Många har sagt att hon är inte alls som en treåring i varken ridningen eller hantering.. alla säger att om dom hade fått gissa hade dom tipat på 6-7 år? Så de är faktiskt skit roligt att få höra.. då vet man att man har gjort ett bra jobb.

 

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!